Kort förklarat: från den 1 november 2026 tar EU ut en hanteringsavgift på 2 euro för varje vara i en B2C-försändelse som importeras från länder utanför EU, oavsett värde. Samtidigt blir tre produktidentifierare obligatoriska i tulldeklarationen: din egen produktkod (SKU), tillverkarens produktkod och, om en sådan finns, en streckkod som GTIN eller EAN.
Om du säljer till EU från ett land utanför EU är tankesättet "det är under 150 euro, vi klarar oss" förbi. Den tullfria gränsen försvann redan den 1 juli. Det som ändras nu är att avgifterna läggs på per vara, och försändelser med ofullständiga produktuppgifter kan hållas kvar eller avvisas vid gränsen. Det är mindre än fyra veckor kvar, så det här inlägget är upplagt en vecka i taget.
Vem det här faktiskt gäller
Här är det lätt att ta fel, så vi börjar här. De nya reglerna gäller distansförsäljning av varor som importeras till EU: en konsument i EU köper av dig, och paketet passerar EU:s yttre gräns på vägen till hen.
Det gäller dig om:
- Du skickar från Norge till kunder i EU. Norge står utanför EU:s tullunion, så en norsk Shopify-butik som säljer till Finland, Sverige, Danmark eller Baltikum är precis den som reglerna är skrivna för. (Se vår guide om att skicka från Norge för helheten.)
- Du skickar från Storbritannien, Schweiz eller något annat land utanför EU till konsumenter i EU.
- Du dropshippar från leverantörer utanför EU direkt till kunder i EU. Paketet är en import även om din butik är svensk.
- Du använder ett lager eller en 3PL utanför EU för en del av ditt sortiment.
Det gäller dig inte för ordrar som stannar inom EU. En svensk butik som skickar från Borås till Helsingfors eller Riga lämnar ingen tulldeklaration, så det blir ingen hanteringsavgift och inget krav på produktidentifierare för det paketet. Åt andra hållet, från EU till Norge, gäller norska regler (VOEC), inte de här.
B2B-import till momsregistrerade företag omfattas inte heller av reglerna om produktidentifierare.
Alla avgifter och datum
Så här har avgifterna på en importerad B2C-försändelse byggts på under 2026:
| Datum | Ändring | Belopp | Tas ut per |
|---|---|---|---|
| 1 juli 2026 | Tullfriheten under 150 euro togs bort | - | - |
| 1 juli 2026 | Tillfällig fast tull på varor upp till 150 euro (IOSS-försändelser), till den 1 juli 2028 | 3 € | Vara |
| 1 november 2026 | EU:s tullhanteringsavgift, oavsett värde | 2 € | Vara |
| Redan i kraft i vissa länder | Nationella småpaketsavgifter (Rumänien, Frankrike, Italien) | Cirka 2-5 € | Varierar per land |
En "vara" är här inte en enskild enhet. Det är en grupp varor i paketet som har samma tulltaxenummer, beskrivning och ursprung. Fem likadana t-shirts är en vara. En t-shirt och en mugg är två.
Ett lågvärdespaket med en t-shirt och en mugg som säljs via IOSS bär alltså nu 6 euro i tull plus 4 euro i hanteringsavgifter före moms, och eventuellt en nationell avgift ovanpå det. En order på 40 euro kan dra på sig 10 euro i avgifter. Över 150 euro gäller inte den fasta tullen på 3 euro (då gäller vanliga tullsatser), men hanteringsavgiften på 2 euro tas ändå ut.
Två saker om läget. Hanteringsavgiften fastställs genom en delegerad akt från kommissionen enligt den nya unionstullkodexen, förordning (EU) 2026/2108, som trädde i kraft den 20 september 2026. Den ska tillämpas från den 1 november om inte Europaparlamentet eller rådet invänder, vilket ingen räknar med. De nationella avgifterna är rörigare: beloppen och om de tas ut per paket eller per vara har ändrats under året, så kontrollera vad som gäller just nu i de länder du säljer mest till.
Varför det egentligen handlar om produktdata
Avgifterna får rubrikerna. Det är produktidentifierarna som faktiskt kommer att stoppa paket.
Från den 1 november behöver varje rad i en tulldeklaration för B2C-import tre identifierare:
- Handlarens produktidentifierare (M-PID): din egen produktkod. För de flesta Shopify-butiker är det SKU:n.
- Tillverkarens icke-standardiserade produktidentifierare (NS-PID): tillverkarens eget art- eller modellnummer. Om du tillverkar produkten själv tilldelar du ett.
- Tillverkarens standardiserade produktidentifierare (S-PID): en streckkod som GTIN, EAN, UPC eller ISBN. Den krävs bara om en sådan finns, men om produkten har en måste den deklareras.
Identifierarna har varit frivilliga sedan juli. Från november är de obligatoriska, och tullen kan hålla kvar eller avvisa deklarationer där de saknas.
Det här är det viktiga för Shopify-handlare: uppgifterna måste börja i din produktkatalog. Ditt fraktbolag eller tullombud kan inte hitta på ett artikelnummer från tillverkaren. Om fältet är tomt i Shopify blir det tomt i deklarationen. Butikerna som tar sig igenom Q4 utan problem är inte de som klarar avgifterna bäst. Det är de vars produktdata är så ren att försändelserna klareras utan att någon behöver röra dem.
Checklistan på 4 veckor
Vecka 1 (5-11 oktober): ta reda på hur mycket det påverkar dig
- Ta fram de senaste 90 dagarnas ordrar och räkna hur många som skickades in i EU från ett land utanför EU (från Norge, Storbritannien, en leverantör eller ett lager utanför EU). Om svaret är noll kan du sluta här.
- Exportera dina produkter och kontrollera fälten SKU och Streckkod (ISBN, UPC, GTIN osv.) på varje variant. I Shopify finns båda i lagerdelen för varje variant. Sortera fram de tomma fälten först.
- Gör en lista över produkter som saknar streckkod helt, och ta reda på om det beror på att någon streckkod inte finns eller på att ingen har fyllt i den.
Vecka 2 (12-18 oktober): fyll luckorna
- Lägg till saknade SKU:er och streckkoder. Be leverantörerna om GTIN där sådana finns.
- Bestäm var tillverkarens artikelnummer ska ligga. Shopify har inget inbyggt fält för det, så de flesta butiker lägger till ett metafält på produkten eller varianten.
- Kontrollera HS-kod och ursprungsland/-region på varje produkt du skickar in i EU. Båda finns under tullinformationen i produktens fraktinställningar. Ett felaktigt tulltaxenummer delar upp varorna annorlunda och ändrar hur många avgifter på 3 och 2 euro du betalar. Ursprunget spelar också roll: ursprungsreglerna avgör om förmånstull gäller.
- Byt ut vaga varubeskrivningar. "Accessoarer" eller "present" går inte igenom. "T-shirt i bomull för dam" gör det.
Vecka 3 (19-25 oktober): bestäm vem som betalar och säg det i kassan
- Välj mellan DDP och DDU för dina EU-ordrar (mer om det nedan).
- Uppdatera priserna eller fraktpriserna om du står för de nya avgifterna själv.
- Fråga ditt fraktbolag eller tullombud hur de tar emot produktidentifierarna. Kommer uppgifterna från din fraktsedelsintegration, en handelsfaktura eller en uppladdning? Ta reda på det nu, inte den 2 november.
Vecka 4 (26 oktober-1 november): testa och informera
- Skicka några riktiga testordrar in i EU och kontrollera att SKU, streckkod och HS-kod hamnar i tulldeklarationen.
- Uppdatera fraktvillkoren och vanliga frågor så att kunderna vet vad som ingår i priset.
- Informera kundtjänst om de nya avgifterna, så att det första mejlet med "varför fick jag betala extra?" får ett tydligt svar.
DDP eller DDU: beslutet i kassan
DDP (delivered duty paid) betyder att du tar betalt för tull och avgifter i kassan, eller står för dem själv, och kunden betalar ingenting vid dörren. DDU (delivered duty unpaid) betyder att fraktbolaget tar betalt av kunden vid leverans, oftast med en egen förtullningsavgift ovanpå.
För försändelser upp till 150 euro kör du troligen redan DDP i praktiken om du använder IOSS: momsen tas ut i kassan och tullen betalas av deklaranten, inte av köparen. Frågan är om dina priser nu täcker de extra 3 och 2 eurona per vara, eller om de tyst äter av din marginal.
För försändelser över 150 euro är DDU fortfarande vanligt. Det är också vägen till outlösta paket och returfrakt som du betalar för. En enkel regel: om din genomsnittliga EU-order har lågt värde och dina kunder är konsumenter, välj DDP och bygg in avgifterna i priset. Om du stannar på DDU, säg det tydligt i kassan, med enkla ord, innan kunden betalar. Resten av det som gäller tull, skatter och moms fungerar som tidigare.
Ren data in, smidig förtullning ut
Inget av det här är svårt i sig. Risken är att uppgifterna finns på tre ställen (Shopify, en leverantörslista och ett fraktbolags portal) och att ingen kontrollerar att allt hamnar i deklarationen. Den enklaste lösningen är att hålla produktdatan i Shopify och låta fraktappen bygga tulldokumenten utifrån den. Packrooster Shipping skapar tulldokument och elektroniska tulluppgifter från produktinformationen i din butik när du skapar fraktsedeln, så när katalogen väl är rätt får varje paket med sig uppgifterna automatiskt.
Gör katalogarbetet den här månaden. Den 1 november kommer handlare med ren data knappt att märka något. Alla andra kommer att svara på samtal om kvarhållna paket under årets mest hektiska fraktveckor.
